FRÅN FORNTID TILL NUTID

Historik med Finspångsanknytning

Sammanställt av Bengt Lindberg och Ervins Skuja 2003-03-06

En sammanfattning

av

KÄGELSPELETS HISTORIA

Kägelspelet anses vara ett av de äldsta tävlings- och sällskapsspelen i världen. Redan hos de gamla egyptierna var spel med rullande stenar ett vanligt fenomen.

I en egyptisk barngrav (7000år gammal) fann man käglor och klot. Dessutom fann man kägel-scener inristade i gravväggarna.

På 300-talet e.kr satte prästerna en religiös prägel på kägelspelet.

Riter hölls i kyrkor och käglorna föreställde hedningarna, dvs. de var personifierade. Det klot som träffade en eller flera käglor (=hedningar =personer), och föll omkull innebar att hedningarna blev rengjorda från synden. Det var en stor ära för dem som kunde spela bra och slå ner många käglor. Så småningom blev detta spel att bli en förströelse för munkarna. De blev med tiden så hängivna spelare att förbud mot kägelspel i kyrkans tillhörande lokaler utfärdades år 1362. Som skäl anfördes att tiden för böner påverkades i negativ riktning.

Ett tidigt känt kägelreferat är från 1200-talet . I dikten "Der Renner" av en f.d. lärare H. von Trimberg (1260-1309) omtalas redan här spelet som gammalt och allmänt känt.

De engelska kungarna Edvard II och Rikard II uttrycker sitt missnöje i slutet av 1200-talet och under 1300-talet, med att kägelspelet då var populärare än bågskytte. Ur krigssynpunkt var det naturligtvis viktigare att vara en duktig bågskytt.

Hur många käglor man använder i spelet har varierat under årens lopp.

På 1300-talet spelades kägel med upp till 17 käglor. Martin Luther anses vara den som fastställde att antalet skulle vara nio. Detta gäller fortfarande.

Spelets popularitet spreds vidare över hela Europa. Redan under tidigt ålder upptäckte folk att man kunde använda spelet till "gambling". Med andra ord - man satsade pengar, boskap m.m. som insats i spelet. År 1355 utfärdade t. ex. staden Berlin en förordning att insatsen fick vara högst 5 schilling. I frankrike gick det så långt att spelet förbjöds år 1370 av Karl V. Detta av samma skäl -folk spelade bort sin egendom.

Under 1500-talett anlade dåvarande engelske kungen Henrik VIII kägel banor i sitt residens. Detta för att kunna tillfredställa sina gästers nöjesbehov. Men även han såg avigsidorna med kägelspelet. År 1541 ansåg han sig tvungen att införa en bannlysning av spelet för det personer som hade en lägre inkomst än 1000 pund per år. Han ansåg att kägelspelet blivit ett djävulskt hasardspel.

På 1600-talet införde tyska invandrare spelet till Amerika. Man tog även med sig de negativa sidorna av kägelspel vilket innebar att även i Amerika blev spelet ett populärt vadhållningsspel. Av dessa skäl förbjöds kägelspelet under en tid. Så småningom blev längtan efter att spela kägel för stor. Spelet ändrades något och fick nya regler. Bowlingsporten var född.

Populariteten höll i sig och i exempelvis Tyskland sammanslöt sig föreningar och bildade Deutsche Keglerverband. Det var 227 föreningar som var med vid bildandet. Tysklands äldsta kägelklubb bildades 1823. Det tyska kägelförbundet kom att, från år 1934 ingå i tyska riksförbundet för kroppsövningar (Tyska Riksidrottsförbundet).

Kägelsporten i Sverige är också gammal och omnämns i böcker från 1700-talet. Fredman talar bl.a. i sin epistel nr 55: "om kägelspel vid Hammarby tull en sommarafton 1770". Från tidigt 1800-tal och en bit in på 1900-talet fanns det banor i många brukssamhällen och vid många herrgårdar. Banorna kom till för att överklassen skulle kunna roa sig. En av de äldsta banorna finns i Finspång. Men det är många orter som har gamla kägel banor som t. ex. Lindesberg, Arboga, Medevi, Linköping, Gullspång, Rockelsta slott, Åmot m. fl.

På Skansen i Stockholm finns en exakt kopia av den bana som finns i "gamla" Linköping. Det finns säkert upp mot 100-talet banor runt om i landet. Det flesta "obrukbara" beroende på banans förfall - när intresset för spelet försvann kände ingen ansvar för att underhålla banan. En annan orsak till att banorna fått stå obrukbara beror säkert på att ingen fört traditionen vidare om hur man spelar - regler m.m.

I Finspång är den äldsta kägelklubben från 1858. Föreningen heter FKB vilket är en förkortning av Finspongs Kägelbanebolag. I denna förening fick från starten bara s.k. "fint folk" vara medlemmar. Ingick man i denna krets av människor som hade möjlighet att bli medlemmar i FKB hade man nått en bra bit på "samhällsstegen".

Numera är dessa klassgränser utsuddade och människor från alla samhällsgrupper och yrken deltar i föreningens verksamhet.

Under alla dessa år var kägelspelet också ett sätt för traktens ungdomar att tjäna pengar. De vuxna kastade klotet åt ett håll och ungdomarna rest upp käglorna igen och rullade tillbaka kloten. För detta erhöll ungdomarna en slant som kunde bli stor beroende på hur mycket det spelades. Banan i Finspång ligger mellan sjön Bönern och Sapas industriområde. Här spelas fortfarande serier varje sommar.

På 60-talet var intresset så stort att man sökte lokal så att man inte behövde göra uppehåll under årets "kalla peridod".

Intresset för kägel var nu så stort att både i Finspång, Linköping, Arboga, Lindesberg, Skultuna, Norrköping och flera andra orter att man 1967 bildade Svenska Kägelförbundet. Man införde riktigt seriespel mellan orterna och inte bara mellan lag på egna orten. Intresset var mycket stort för att utveckla kägelsporten i Sverige.

Så småningom innebar det att Sveriges första kägelhall med automatiska kägelrensningsmaskiner kom på plats. Det var 1968 och det var i Norrköping hallen kom till.

Initiativtagarna till hallen var tre finspångsbor. Hallen i Norrköping hade endast tre banor och hade av naturliga skäl svårt att bli en ekonomisk succé. För spelarna var det dock stor skillnad från en bana till nu plötsligt ha tre banor och man dessutom inte behövde skaffa ungdomar som reste käglorna. År 1969 kom nästa hall och nu i "kägelsportens mecka" dvs. Finspång. Anläggningen hade 8 banor med automatiska maskiner. Detta innebar plats för massor av nya spelare.

År 1970 gick kägelförbundet upp som en sektion i Svenska Bowlingförbundet. Ett av skälen var att det internationellt redan fanns verksamhet där kägel och bowling ingick i samma förbund. Det fanns Europamästerskap, Världsmästerskap, Landskamper, m.m. För att kunna ta del av den internationella sidan var man tvungen att inleda en kontakt med bowlarna och bli medlem i Svenska Bowlingförbundet som i sin tur redan var medlem i FIQ.

FIQ är en förkortning av namnet på den organisation som sköter bowling och kägel i världen. Man var nu också automatisk medlem i Sveriges Riksidrottsförbund (RF).

Svenska Kägelförbundet var nu utbytt mot Asfaltskägelsektionen (AKS). Det, för en del, konstiga namnet hänvisar till att banans material bestod av en specialasfalt. I t. ex. Tyskland där sporten var gamma, var namnet Sektion Asphalt. Även det internationella namnet för sporten var Sektion Asphalt vid denna tid.

Finspångs kägelhall blev en centralpunkt för verksamheten i Sverige. Under årens lopp arrangerades många nationella och internationell tävlingar. POLAR KÄGEL CUP är en av Europas allra populäraste tävlingar. Tävlingen startades 1973 och pågår fortfarande. I stort sett alla världens kägelnationer har deltagit i tävlingen.

Numera finns det kägelhallar i Kungsör och Skultuna förutom Finspång.

Asfaltkägelsektionens kansli som hela tiden funnits i Finspång flyttades till Kungsör år 2000. Kungsör är ju  beläget mellan Skultuna och Finspång och var en av andledningarna till flytten. Den andra var  att Finspångshallen lades ner för att postverket behövde lokalerna. Det blev efter några månader klar med en ny hall som är centralt belägen. Den moderna sidan av kägel är inte så stor men ser man bakåt i historien fanns kägel på flera hundra platser i landet.

 

FINSPÅNGS NYA HALL

Kägelhallföreningen hade som tidigare nämnts, sedan 1960-talet hyrt lokaler av Byggnads AB Henry Ståhl. Dem kom dock en uppsägning när kontraktstiden gått ut och en annan hyresgäst (postverket) var intresserade av lokalerna. Den hyra som sattes för att hyra lokalen gjorde det omöjligt för kägelhallföreningen att driva verksamheten vidare.

Kägelsporten i Finspång stod då inför faktum att antingen lägga ner verksamheten eller att satsa på en ny hall och därmed nya banor och kägelrensningsmaskiner. Att flytta den gamla hallens banor och maskiner var inte aktuellt då materialet var så gammalt att det var svårt att köpa reservdelar.

Den gamla föreningen kallade till medlemsmöte. Ärendet diskuterades och man beslutade att göra ett försök till nystart.

I och med nystarten blev Kägelklubben Pensionisten mer inblandade än tidigare.

Klubben som med 75-80 medlemmar tog ett stort ansvar, tillsammans med de andra klubbarna för att en ny hall skulle komma till stånd.

Efter ungefär ett års sökande efter ny lokal lyckades vi träffa en överenskommelse med NÖK:s (Norra Östergötlands Konsumtionsförenings) VD - Lars Andersson om att hyra övre planet på Centrumgallerians lokaler. Med stor tacksamhet minns man Andersson välvilja till att få kägelsporten som hyresgäst.

Innan man beslutade sig om nuvarande lokaler fanns det flera förslag som t. ex Parkeringshuset vid Hotel de Geer samt Konsum/Ica-lokalerna vid profilen, stadsdel i Finspång.

För att köpa banor och maskiner behövdes naturligtvis pengar. Et stort tack skall riktas till Finspång kommun som blev borgenär för ett lån på 1.3 miljoner som behövdes för att göra ett köp på "vettiga villkor".

Under tiden som man letade nya lokaler för kägelverksamheten, bildades en ny "kägelhallförening" med namnet Föreningen Kägelhallen Finspong med klubbarna Eken, Fortuna, Hunter, Pensionisten samt Turbinen som tar ansvar för den nya klubbens arbete. Denna lösning med en idrottshall i centrum, gör förhoppningsvis att centrum blir livligare. Vi kan nu erbjuda en samlingsplats för både unga och gamla där vi har aktiviteter som kägel, biljard, bangolf och dart. Nästan en dröm för företagens träffar med aktiviteter för sina anställda.

Arbetet för att få en ny hall har skett, helt och hållet på frivillighetens väg. Något annat var aldrig aktuellt helt enkelt för att pengar till löner inte fanns. Arbetet med att riva den gamla hallen började i januari 2001. Sedan var det dags att färdigställa den nya hallen. När lokalerna "var klara" var det dags att bära in 22 ton material - som de nya banorna/maskinerna vägde. Banorna köptes från Tyskland och villkoret för hallen var att verksamheten på "övervåningen" inte skulle störa affärsverksamheten på nedre plan. Leverantören lovade att ljudet inte skulle störa affärsidkarna och banorna kom på plats. Färgsättningen på väggarna gjordes av Lena Josefsson. Väggdekorationerna "Djungelboken" och sjöjungfrumotiven utfördes av eleverna på bildprogrammet, bergska skolan med Birgitta Hedrén som lärare. Tyskaläraren Carola Olovsson med elever översatte maskinernas tekniska manual till svenska. Tavlan med den gamla kägelbanan "skogen" från år 1858 är målad av Stig Einarsson. Den totala lokalytan är 1200 kvm och uppfyller de krav som myndigheterna kräver.

Det kan noteras att företagen på "våningen under" också bör få ett uppsving när huset får ett par hundra extrabesökare varje dag. Hittills har det bara hörts positiva röster.

Ett stort antal sponsorer har stöttat vår verksamhet redan från början och har haft en stor betydelse för att vi kunnat starta upp.

Ett stort tack skall även riktas till dem.

Landshövding Björn Eriksson var med och invigde kägelhallen den 27 oktober 2001 med stor pompa och ståt.

Förhoppningsvis kommer nu verksamheten att blomstra så att både gammal och ung känner sig välkommen i hallen. Detta för att fortsätta att bevara den nästan 150år gamla sporten i Finspångs Kommun.

Klubbarna som äger hallen är